Du ligger där i min säng under det söta täcket och sover, solen lyser på dig genom fönstret och jag ligger bredvid och kollar. Hur kan en människa vara så söt? Jag vill inte störa men ändå viskar jag försiktigt älskling i hopp om att du ska vakna och kolla på mig med den där charmiga nyvaknade blicken. Du får mig att le. Med alla dina söta ord och fina blickar så får du mig att le. Du får mig att känna som jag svävar på moln. När du rör vid mig sådär ömt känner jag mig så speciell och kan inte låta bli att kyssa dina läppar. När våra läppar möts så går det en stöt genom hela kroppen och det är då jag känner mig som mest kär.

Jag tycker om dig så fruktansvärt mycket Joakim, du är speciell.

Du är beroende framkallande.