Igår gjorde jag något helt nytt och någonting som är så himla overkligt, något man inte riktigt förstår är verklighet för någon. Jag letade efter Charlie. En 30 årig kille som försvann för två och en halv vecka sedan efter en spelning. Sista signalen från mobilen var i årstabergs området, går inte att säga vart. Och sista spåret som spårhundarna kände slutade vid hamnen där man har dykt och inte hittat någonting. Man vet ingenting annat än att han är borta, inte ett enda spår, förstå föräldrar och hans flickvän? Hans kompis som var med honom den kvällen? Vilken hemsk känsla..
Igår bestämde sig i alla fall jag och min kompis för att ställa upp för samhället och gå skallgång och söka efter Charlie, vilket resulterade i ingenting alls, tyvärr! Men vilken upplevelse det var på sina ställen.. Det var inte jätte organiserat, men det fanns verkligen människor med vilja som försökte styra upp det så gott som möjligt!

Vi hade fått tillåtelse av polisen att titta överallt, byggarbetplatser, conteinrar, båtar, allt. Vi fick till och med söka igenom en tunnel, jag visste ingenting om tunneln. Efter mycket letande i skogen så gick vi dit, och gick in. Det var en helt ny värld, hur stort som helst. Mörkt och fuktigt var det, och väldigt läskigt. Från att inte kunna förstå någonting och inte kunna ta det riktigt seriöst, så kom man in i en läskig tunnel som var hur stor som helst, vi, några främlingar letade efter en troligtvis död kropp och visste inte vad vi skulle möta. Det var mörkt, dåligt luft och luktade sådär fuktigt och instängt. 



När jag kom till denna trappa som faktiskt hade lampa, så började en tjej prata om att det såg ut som i saw filmerna. Detta började få mina tankar på spinn. Vi gick ned för trappan..



Och kom till ännu ett upplyst rum med en stor sandhög, och en lång lång korridor. Det var fullt med vatten och en kille sa att det inte var någon idé att fortsätta in där, för om någon hade slagit ihjäl honom så hade de inte orkat släpa honom hur långt som helst. Men vem vet? När jag såg vattnet började jag tänka mig allt som en film, att en gäng främlingar blir instängda i en oändlig tunnel, vi börjar dricka det äckliga vattnet för överlevnad och sedan hittar ett lik som ligger och flyter i samma vatten, USCH!



Överallt i tunneln kunde man hitta gamla ölburkar. Vi fortsatte att vandra inåt och alla var på helspänn, man såg inte helt vad man klev på. Man kunde se med hjälp av lampa målningar på väggen från 2011, och detta hittade vi under en klotrad stor bild (väldigt snygg) på väggen. Det är stearinljus som dom satt i ölburkarna och varmeljus som står bredvid. Troligtvis för att lysa upp det mörka utrymmet och få ett bra resultat. Denna tunnel är ju ett drömställe för alla bombare som inte  vill bli påkomna.

Vi fortsatte att gå ytligare lite innan vi gav upp, jag fick reda på att det var en gamla spritförvarings butik. I mina hemska, samtidigt löjliga tankar som utspelade sig som en film så kollar jag ned på marken och ser någonnting ritat, vitt, stort, backar lite och ser att det är en människa!!! Ni vet sådär som de brukar rita runt ett lik efter de hittat de för att forska vidare på hur han/hon låg osv, och gud vad jag blev rädd. Där vände vi, vilket var skönt.

Det var en ganska cool upplevelse såhär efteråt, men jag var så rädd att jag kunde kissat på mig samtidigt att jag var så spänd av intresse. 

På söndag är det skallgång igen, jag vet inte om jag ska dit, men jag hoppas att alla som kan hjälper till och letar efter honom. Släktingarna förtjänar i alla fall att begava honom. Jag hoppas aldrig att detta händer någon jag känner. Vilken smärta det skulle vara..