Igår kom en kille från förintelsen till vår skola, han hette Sioma och hade suttit i Auschwitz. Det var riktigt spännande. Jag hade förberett mig på en tung dag och att det kunde bli jobbigt och fruktansvärt sorligt att lyssna på men när jag väl var där och den här härliga gamla gubben började berätta om sitt liv så blev jag så glad!! De sakerna som var lite jobbigt för honom läste han helst från sin bok eller från ett "manus" som han hade, vilket jag kan förstå, troligtvis jobbigare när tankarna drar iväg. Men bortsett från de allra jobbigaste för honom så var han så glad och verkade så lycklig, han var väldigt skämtsam och jag skulle säga att han var en livsnjutare :) Det var ett par gånger jag höll på att börja gråta, några gånger jag blev arg på imgivningen osv, men för det mesta skratta jag och njöt av att se en människa som genomlidit så mycket men ändå är glad. 




Jag köpte hans bok "Med förintelsen i bagaget" för jag tyckte att han förtjänade stöttning. Han uppskattade mycket att man ville lyssna och lära sig om detta. Sedan är det ju alltid kul att ha, eller hur? :) Så har bestämt mig för att den ska få bli min sorgliga läsning under sommaren, man kan ju inte bara ha kul och må bra, haha x)

Jag ser upp till denna 85 åriga man, köp hans bok och visa att du bryr dig. Kan garantera att du får en intressant läsning :)
Kärlek ♥